Kompisar

Idag har vi lekt med två små kompisar som heter Ronja och Mio.

 

Jodå, vi lever......

Vi har bara haft väldigt mycket att göra nu ett tag. Jag fick för mej att jag skulle läsa in matte, eftersom jag var en väldigt bekväm ung dam en gång i tiden och struntade i att läsa det på gymnasiet. Kan medela att det är snärjigt att jobba heltid och plugga samtidigt. Don`t try that at home kids!
Har lite planer på fortsättning till hösten, men vet inte riktigt vad jag vill bli när jag blir stor. Vet bara att jag är "redet" trött på att jobba med människor.

Tyvärr har ju hundarna fått stå tillbaka lite nu i vår, bara för det men nu är vi igång igen. Spårkursen har vi faktiskt gått för den vill vi inte missa. Har en gång kvar innan den är slut. Anton spårar på hur fint som helst. Får så mycket beröm för honom, han är jättesäker i skogen.

Victor är också duktig. Det är bara jag som känner mej osäker på hans sätt att spåra. Jag kan inte läsa honom, tycker mest bara han irrar runt. Men han är duktig, det säger våra "spårfröknar". Han spårar ju som andra cockrar, men jag är van vid Anton som är extremt spårnoga. Känner ibland att jag nog började spåra med fel hund. Men någon gång ska jag väl lära mej Victor också. Skam den som ger sig!!

´Bilden är från i höstas.

I söndags var jag och Victor och gjorde Beteende och Personlighetsbeskrivning Hund (BPH) i Bjuv, anordnat av Cocker Sydväst i samarbete med Terrierklubben. Tyvärr är ingen annan i familjen intresserad, så ingen ville följa med och fotografera. Därför jag har inga bilder därifrån.
Jag, som aldrig gjort MH har fått förklarat för mej att BPH är en som ett MHlight. Inte lika omfattande och kanske mer anpassat för "vanliga hundar", alltså icke brukshundar.
I vilket fall var det en kul erfarenhet, och Victor reagerade ungefär som jag förväntat mej.
Omdömet om honom var att han är "mer nyfiken än han har mod till" och det stämmer väldigt bra på min lille kille. Lite försiktig i början, men nyfiken till tusen. Och det är ju positivt.

Testledarna tyckte väldigt mycket om honom. Vilken härlig hund, Så positiv och trevlig och vacker. Vilken härlig färg på pälsen och så välskött. Och som matte slickar man ju i sig allt beröm. He, he! Dom skulle sett den vackra, välskötta pälsen några timmar senare. Efter spåret på 8:ans område på Vedema (för er som vet var det ligger) var den pälsen kolsvart och helt ihop tovad av lera och torra grankvistar. Så lagom vackert. Men Victor var lycklig, så vad gör väl det:-)

Hundpromenad

Idag har vi varit på årets första hundbus. Det var Sandra och Henrik som bjudit in till deras smultronställe Silvåkra. Och vilket härligt ställe det var. Stora härliga ytor att springa på, härlig natur och t.o.m en liten sjö som passande nog var isbelagd. Så inga blöta hundar idag;)

Freija som känner till alla coola ställen i Silvåkra.

 Lite hundrumpor. Victor; Anton; Lova; Thea och Cesar tror jag.

Vi träffade Storebror Herman som vi inte sett på länge och han o Victor var så lika.

.

Kolla bara hur härligt vi hade det.

Lille Anton som blivit en riktig tuffing och vågar busa med de andra, både stora och små.

Hela gänget samlat för ett gruppfoto. Vissa föredrog att vända den "vackra" sidan till.

Lite kaffe/ chokladmjölk smakade gott. Det var riktigt kallt idag.

Och sist men inte minst. Våra nya coola team jackor. Nu ska vi blända dom när vi kommer ut någonstans.:-)

Tack alla för en trevlig dag.

God Jul

Ja, det önskar vi att ni alla får. Med massor av god mat och mys med familj och vänner.

Julpussar från Grabbarna Larsson!

Nyfiken!

Vad gör du där bakom soffan, matte?

Sätter fast en sladd, vännen.

Ja, alltså. Vi orkar inte bry oss! Victor får vara nyfiken själv.

Nä! Man vill ju inte gärna lämna en så här varm och skön plats alltså! Kan komma någon o ta den ju!

Buhuu!!

Tror ni på spöken?

 Själv har jag alltid haft lite svårt för att tro på sånt där faktiskt. Folk som ser andar och andeutdrivningar och sånt "trams". 

Men ibland kan man faktiskt undra hur det egentligen är.

Härom kvällen när det just börjat skymma och dimman kom krypande, skulle jag och hundarna gå en liten promenad. Där jag bor ligger kyrkan liksom mitt i byn och förut gick det en liten väg så att man kunde gå runt kyrkan. Numera har dom stängt av och anlagt en minneslund mellan kyrkan och församlingshemmet. Vi brukar gena där över när vi behöver korta av rundan. Hittills har det aldrig varit något problem. Men den här speciella kvällen ville hundarna inte alls gå dit. Dom blev hur låga som helst och kröp fram med svansarna mellan benen. Jag tyckte att dom var fåniga - Vad är det med er? Här är ju inget farligt. Kom nu! och drog med dom in. Fy vad dom tyckte det var läskigt! Dom hade så bråttom att komma därifrån. Dom "sprangkröp" med hängande svansar och tittade dom sej oroligt omkring. Ut genom grinden och över parkeringen, sen var allt som vanligt igen. Usch! Då tyckte till och med jag att det blev lite ruggigt. Kände hur nackhåren reste sig.

Kan det ha varit någon som inte ville att vi skulle ta vår kvällspromenad över deras vilorum?
Ja lite läskigt var det allt, fast jag undrar om jag tyckt det ifall det varit mitt på dagen?

Grattis alla prinsar och prinsessan!

Idag fyller vi två år!

Victor, Valle och Vivan.



Grattiskramar och pussar till Valle och Vivan från Victor Larsson, vackrast i världen!!