Härom dagen släppte Joakim ut honom efter att ha frågat mej om han verkligen skulle få gå ut. Ja, det går nog bra, sa jag. Han håller sej häromkring. Mitt dumma nöt. Nu ångrar jag mej så mycket. Han har varit borta i fyra dagar. Jag är så rädd att han irrar omkring utan att hitta hem och att han svälter ihjäl. Visst är det hemskt att inte veta vad som hänt med ett älskat husdjur. Jag mår så dåligt.
Åh, så tråkigt. Kan tänka mig att ovissheten är svår. Hoppas, hoppas att han hittar tillbaka!
SvaraRaderaKram
Stackars, stackars er!!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att ni hittar honom.
Om inte annat så ni får veta vad som hänt, för undran måste vara vidrig.
Kramar!
Är det inte så att katter känner när deras tid är slut och går iväg och lägger sig någonstans.
SvaraRaderaJag har en kompis vars katt gjorde så.
Om inte det är så hoppas vi verkligen att ni hittar honom.
Jag tror inte att man får någon ro annars, man vill ju veta vart de är.
Kram!!!
Åh vad tråkigt :(
SvaraRaderaTror som Patricia han kände nog att hans tid var inne. Men förstår din ovisshet det är ju en kompis man haft i många år. Tror du inte du hade hört honom det är ju inte så mycket liv i luckan ute hos er.Börjar faktiskt undra om hundar också har ett sjätte sinne. Caspian har ju aldrig varit speciellt intresserad av Teddy numera följer han honom som en skugga till Teddys förtret.Ja du nu är det ute fniss.
SvaraRaderaDet är hemskt att mista sin a älskade djur men än värre när man inget vet.
SvaraRaderaKram på er
Det låter inte så bra om han nu är lite virrig. Håller tummarna ändå för att han kommer hem
SvaraRaderaTack för alla snälla komentarer. Tyvärr har Oliver fortfarande inte kommit hem. Inser ju att han troligtvis är död, men det är svårt när man inte vet. Kram på er alla.
SvaraRadera